averyniceblog

Våra sista veckor här har varit fulla av besök och därför ganska intensiva men roliga. Den 11e mars anlände två unga damer från Linköping resp. Göteborg, jag talar om Emelie och Jessica. De var här under fyra trevliga men regniga dagar till den 15e mars. Samma dag som de lämnar oss kommer halva min släkt. Mor, moster, morfar, mormor och mors morbror med fru. Detta gäng befann sig i Nice mellan den 15e och 22e mars. Efter deras sorti har vi nu då haft några dagar allena som vi mestadels har spenderat under en efterlängtad sol, helt ljuvligt. Här kommer ett sista bildspel från dessa sydliga breddgrader!

En av Europas största karnevaler med 1.2 miljoner besökare.

Nya gäster framför lite uttjatat bildmotiv.

Place Massena.

Morfar spanar ut över Monaco.

Kaffe och nutellacrepes vid stranden i Nice.

Gourdon.

Tack och adjö nummero 1 till fina Anders och Ingrid som jag hjälpt med olivträden.

I onsdags så var det dags för ett tungt farväl av min älskade kompis Leo och hans mamma Ursula. Vi fikade och lekte i en park tillsammans med fina Mikaela och hennes två pojkar Rafael och Benjamin som jag lekt med många onsdagar i vår. Det gänget kommer saknas vill jag lova.

Lite sexiga poser från stranden i Juan les Pins.

En sista dag på stranden igår i  Villefranche sur Mer.

Nu städning. Hoppas på att ses snart i Sverige!

/Marcus o Linn

Jag jobbar sedan mitten av januari som aupair hos en svensk-engelsk familj i Biot, några mil västerut från Nice. Morsan är svensk och jag hjälper henne måndag-onsdag med att mest ta hand om hennes tvååring Leo, men också med en del mat, disk och trädgårdsarbete och så. Riktigt trevligt är det i alla fall att lära sig lite om det där med små barn och om hur de fungerar, blöjor och så vidare. Vi leker mycket Leo och jag, bygger koja, ibland åker vi till lekplatsen eller havet men helst av allt vill Leo sitta i familjens Volkswagen Golf och pilla med alla knappar och spakar.

På torsdagar och fredagar far jag till olivodlingen för att hjälpa till med beskärning av olivträden, har börjat lära mig tekniken så smått och det är sjukt många kvistar att såga av/klippa av med såg och sekatör. Igår följde Linn med till gården och jobbade med att samla upp kvistarna för att sedan elda upp dem. En kanondag vart det med strålande sol och säkert upp mot 20 grader i solen, då är det ganska trivsamt att jobba utomhus med kroppen. Tyckte även min hårt arbetande, kvistsamlande kvinna, tror hon fick mersmak. Här är bilder på före och efter klippning.

Förra veckan kom Daniel och Ella hit på besök, himla gutt, extra gutt blev det när jag upptäckte att jag hade dubbelbokat in två kompisgäng under samma helg. Trodde att David, Paula och Mattias skulle komma helgen efter men det blev samma, gjorde dock inget desto fler vänner på plats desto roligare kan det bli. Daniel och Ella stannade torsdag-måndag medan Isefjords var här söndag-torsdag. Nog om det!

Med Daniel och Ella besökte vi Antibes där vi köpte ost och beskådade världens nu tjugonde största yacht: Dilbar. Endast 110,5 meter lång, 40 besättningsmän och ägd av en av Arsenals största aktieägare, ryssen Usmanov. Sjukt stor, men liten i jämförelse med Roman Abrahamovitj nyss sjösatta monster som mäter 165 meter. Roman brukar förövrigt ha sina yachter i Antibes då och då eftersom att han har ett stort sommarhus i grannbyn. Får hoppas på att den nya besten hinner hit nån gång innan Sverige hägrar.

Just ostarna här är gudomliga, det ska finnas över 400 sorters ostar i Frankrike så vi har några att gå igenom, vinet klarar jag mig bra utan men det ska vara gott det med. Det nyanlända paret var svagt skeptiska innan men efteråt verkade de väldigt nöjda, vi fick en trevlig start på helgen i alla fall. Helgen innehöll även fotbollstittande för oss män medan kvinnorna plockade sten, vi åkte Pariserhjul, tog promenader, hyrde rollerblades, åt glass på Häagen Dazs innan vi avslutade Daniel&Ella-sejouren med middag på La Favola tillsammans med de nyss anlända Isefjords. Riktigt bra avslutning, med väldigt god mättande mat och trevligt sällskap.

Danne som vanligt snyggast på stan med Liverpooljackan på.

Tysken, (enligt Linn).

La Favola blev vi bekanta med under vår körmiddag i början av året, har blivit lite av en favorit med dess gigantiska portioner och goda mat och trevliga personal. Det är numera hit vi går om vi har besök och vill visa ett bra ställe!

På måndagen, alla hjärtans dag lämnade Ella och Daniel oss för Sverige igen. Då flyttades all fokus, kärlek och omtanke över på Isefjords, vi kände oss tvungna att ta hand om dem ordentligt då väderrapporten inte lovade så mycket av sol och värme de kommande dagarna. Så tråkigt när man får besök och vill visa upp värmen och solen här nere och sen istället får regn och åter regn. Detta hände tyvärr inte bara Isefjords utan även Wilhelm Blixt, familjen Helmner.  Under måndagen när Linn var i skolan tog vi Golfen och utförde en roadtrip modell mindre. Bilen tog oss upp för serpentinvägar till den lilla bergsbyn Eze där vi tidigare endast varit en gång med Helmners. Den lilla medeltidsbyn föll oss alla i smaken med den bedårande utsikten och de gemytliga små gatorna. Extra kul var det att upptäcka att delar av byn har varit i svensk ägo fram till 60-talet då prins Vilhelm ägde ett gäng hus. Paula som har en gedigen kunskap i biologi och flora trivdes även bland kaktusarna uppe på toppen i den exotiska trädgården. Annat intressant kring Eze är att Bono och The Edge i U2, tillsammans har ett sommarställe precis nere vid vattnet nedanför klippan där Eze ligger (se stranden på bilden nedan).

Mattias softar.

Efter att ha tankat lite for vi vidare mot Monaco några kilometer österut. När vi hade parkerat bilen fick vi några minuters riktigt fint väder (tyvärr de sista minutrarna Isefjords fick uppleva). David passade givetvis på att försöka påbörja den långa färden från mjölkvit till den möjliga mörkvita hudfärgen som han brukar bjuda på under sommartid, på baksidan av casinot i Monte Carlo.

Den stora hamnen fick sig svenskbesök när vi tittade lite på vräkiga yachter och stiliga segelbåtar och även slukade en familjepizza tillsammans.

Jag fick även se casinot för fjärde gången sedan vår ankomst till rivieran, denna gång inramad av ett blommande mimosaträd, faktiskt vackert. Sen drog vi tillbaka till Nice för att hämta upp Linn och dricka lite java.

Eftermiddagen tillbringades genom att besöka min arbetsplats olivodlingen där vi köpte lite olivolja, kollade in odlingen och fick höra lite stories från min gode vän Anders. Sedan vidare till Cannes för att inta en romantisk middag. Eftersom att vi aldrig tidigare ätit i Cannes hade vi ingen koll på vart vi skulle käka men till slut släntrade vi in på en restaurang på en bakgata som verkade reko. Det var ett äldre mycket mysigt par som drev stället och vi blev mycket nöjda med både maten och romantiken, i alla fall David och jag. Paula, David och Linn åt musslor, jag åt carpaccio och Mattias en stek till huvudrätt, mums.

Tisdagen var en dag av förväntan. David hade innan avfärd till oss köpt tre biljetter till San Siro och CL-matchen mellan Milan-Tottenham. Biljetterna var vikta åt mig, Paula och David som är en hängiven `Milanista´. Linn ville med till Milano men inte se matchen för ett pris av 800 kr, däremot gärna se stan och kanske köpa en biljett på plats, vid lämpligt pris. Mattias däremot tog bussen till Isola 2000 för lite utförsåkning på egen hand. Vi körde bil till Milano, en resa som enligt google skulle ta cirka tre timmar och femton minuter. För oss tog det obegripligt nog fem och en halv timme innan vi var framme vid San siro där vi parkerade. Väl i Milano var det spännande att se om det fanns några biljetter till oss på hotellet som David blivit lovad. Puh, efter att Paula guidat oss till hotellet hade vi nu åtminstone biljetterna i handen men med italienska namn på. Hungriga som utsvultna vargar tog vi sikte på McDonalds bredvid Milanodomen, en sjukt stor katedral där Spursfansen sjöng mäktigt så det ekade i hela kvarteret. Åt en 1955, faktiskt en riktigt skaplig burgare för att vara McD.

Vid Milanshopen tänkte vi kolla efter biljett åt Linn och flax som hon har hittade vi en man med en återstående biljett som han sålde för 20 euro, taget, bara 60 euro billigare än våra! Nu var det hög tid att ta sig ut till San Siro igen för att se den upphaussade matchen. Regnet fortsatte att vräka ner och vi tog därför på oss lite extra kläder innan vi gick mot entrén. Där stod det att man var tvungen att visa pass ihop med biljetten, illavarslande, David och Paula gick först men det räckte inte att bara visa biljetten, fram med Paulas pass och det räckte för att paret skulle komma in. Glädje! Likadant för mig och Linn det var bara det att jag lämnade Linns pass i bilen, kvittade lika då båda kom in genom att bara visa mitt pass. De där reglerna tog det visst inte så allvarligt på, skönt.

San Siro var tät, stor, brant och såg ut lite som ett rymdskepp som landat på en stor parkering. Innan match fick vi se fina tifon från hemmafansen på bägge kortsidorna, riktigt mäktigt! Tottenhamfansen hörde vi ordentligt innan match när de laddade inne i city vid Milanodomen då de sjöng `When the spurs go marching in´. Blev dock besviken på de säkert 4-5000 engelsmännen under match då de knappt sjöng alls innan de gjorde kontringsmålet som också blev segermålet i slutet av matchen. Milanfansen var bäst på att vissla och överrösta de få försöken Spurs drog igång, annars var de dåliga på att själva dra igång sånger. De få försöken som startades blev kortvariga tyvärr!

Här kommer en film från innan matchstart!

Det mest spännande som hände på vägen hem under natten var att jag vaknade till i baksätet av att en tjock italienare öppnade bildörren och ville hoppa in. Jag fattade ingenting på ett bra tag men fick efter en stund förklarat för mig av Paula o David att han hade stått med bilen vid vägkanten och sedan stått mitt på motorvägen så att Paula inte hade något annat val än att stanna. Han kunde absolut ingen engelska men vi förstod att han hade slut på bensin och ville åka med en bit, oklart vart. Efter ytterligare språkförbistringar kom vi fram till att han var från Sardinien och Cagliari. Efter någon mil ville han att vi skulle svänga av och där släppte vi den sköne italianon. Strax innan hade han förklarat för oss att vi när som helst fick komma och hälsa på och bo hos honom i Cagliari som tack. För att ytterligare visa sin tacksamhet för skjutsen erbjöd han oss liten papperspåse med oklart innehåll som han tyckte vi borde röka. Tack men nej tack sa vi och tyvärr så ses vi nog aldrig mer.

Sista hela dagen av Isefjords besök bestod mest av sömn (vaknade runt 14.00), sökande efter creperie, Nicevandring, fantastisk fotbollsmatch Arsenal-Barca på Paddys och hämtpizza. Ändå go dag om man bortser från regn och rusk, härligt att man har så många fina vänner, det är ju alla ni som betyder nåt. Mer vänner åt världen!

Nu ska jag gå och lägga mig. Ny arbetsdag imorgon med Leo och morgondagens huvuduppgift blir att försöka lära pojken mitt rätta namn och få honom att sluta kalla mig Mats. Hallå han är ju ändå två år gammal!

/Marcus

Jag och den underbara människan, vännen och min stora kärlek Linn har firat sexårsjubileum tillsammans. Vi tog flyget till Paris en torsdag. Dessvärre hade Leo, den rara pojken som jag numera tar hand om i mitt jobb som aupair, smittat mig med magsjuka grande.

Jag lade den sista spyan i en påse på 10000 meters höjd någonstans över en alptopp, men själva segheten och den kassa magen ville inte ge med sig förrän sent fredag kväll, SURT! Vi fick trots det en väldigt angenäm helg i det vackra och romantiska Paris. Kanske inte så romantiskt som det skulle kunna ha varit eftersom att Linn helst inte varken ville hålla hand, krama eller pussa mig förrän typ lördag kväll! Det blev en ganska turistig helg med inslag av shopping i second hand-affärer, loppmarknad, Starbucks, flanerande, solnedgång från Sacre Coeur och beskådande av mycket vacker arkitektur. Paris gillas. Linn utsåg den till sin favoritstad efter att endast besökt Montmartre (där vi bodde) och gått nerför Champs-Elysse redan första dagen.

En bra första kväll i Paris, skapligt hotell i Montmarte, fin solnedgång och sedan en sväng förbi Triumfbågen, Grand Palais och Champs Elysse innan det var dags att tugga kudde.

Dag två fredag bestod av Notre Dame, Eiffeltornet, shopping i Marais och allmänt spatserande bland gator, torg och broar över Seine. Vi fikade på Starbucks och avslutade dagen med att se `Kings speach´ på bion bredvid hotellet. Jag vet inte om det var för att jag fortfarande var hängig eller om det bara var så att filmen var sjukt långtråkig men somnade gjorde jag efter ett tag. En typisk film som brukar få massa Oscarnomineringar och som har en huvudrollskaraktär som är tacksam att spela men som har en riktigt tråkig ointressant story. Linn tyckte dock att det var en lysande rulle.

Lördag var vi pigga och alerta båda två och då när orken fanns där blev det en fullspäckad dag. Dagen började med att vi åkte ut till förorterna för att besöka en loppmarknad Linn blivit tipsad om. Väl där möttes vi av ett myller av stånd som sålde allt mellan himmel och jord, det var väldigt mysigt att gå längs den kilometerlånga trottoaren och titta på allt som var till salu. Vi fyndade två gamla fina plåtburkar, en för kakor och en för te som vi blev väldigt nöjda med och en gammal plansch på en fransk, tecknad serie. Prisvärt och roliga minnen från Paris. Tyvärr hade vi kameran på laddning under denna tiden så vi har således inga bilder på stället men det rekommenderas varmt ett besök om en Parisvistelse ska äga rum.

Efter att ha tillbringat lite tid på egen hand (Linn med shopping, jag med hämtning av kameran och fotografering) möttes vi vid Louvren för att beskåda konst. Ett trevligt avbrott från tempot utanför, blev bara lite smått irriterad på en hoper med asiater som prompt skulle ta kort, filma, blogga och twittra om varenda tavla.

Hur gärna man än hade velat gå runt där intresserad och nyfiken så blev fallet så att vi tröttnade efter cirka 1,5 timme. De bevandrade säger att man behöver cirka tre dagar för att få sig en ordentlig överblick, vi fuskade, ordentligt och letade upp ytterligare en second hand där Linn köpte sig en nästan hel outfit. Blå kavaj, vita gubbskor och scarf att lägga till de redan inköpta kängorna och t-shirt. Nu gillade Linn Paris ännu mer. Stället hette Allison & Sasha och var himla festligt, dock diskriminerande lite kläder för mig och andra manliga.

Lördagkvällen fortsatte med att först kolla in Paris skyskrapeområde La Defense som ligger i utkanten av centrum, för att sen trycka i oss en trevlig trerättersmiddag på en mysig restaurang i Latin Quartier, också det ett område värt ett besök. Nu hade även jag fått tillbaka matlusten ordentligt, en tacksam lust att hava.

Vi sa tack och adjö till Paris söndag morgon då vi tog tåget tillbaka till Nice och vår lilla studio. Tågresan var underbar, väldigt trevligt att sitta i över 300 km i timmen och susa fram ljudlöst över Frankrike och se de skiftande landskapen. Från storstad till slättland till ekskogar till busklandskap till betesängar till vinodlingar och olivodlingar till franska kusten och klipporna och stränderna. Wow! Frankrike är vackert och vi har bestämt oss för att någon gång bila några veckor runt omkring i landet, vem vill följa med oss som sällskap?

Paris är en fantastisk stad, Frankrike är ett bra land, Linn är min blivande fru och det är jag väldigt tacksam för. Snygg är hon också. Kolla här min avslutningsbild!

Senare ikväll kommer nästa uppdatering. Marcus är tillbaka på spåret och på tal om om spåret så satte jag både Bergen och Haparande på 10 poäng i fredagens På spåret.

/Marcus

Ville bara visa en sak som jag verkligen kommer sakna från Frankrike.

...Créme Brûlée.

P.S Hörde att man kan göra den med mjölkchoklad i också. Jisses. D.S

Vi har en del grejer som borde komma upp här snart...MEN lite för lite tid just nu, så jag ger er ett litet smakprov!

Här kommer ett magiskt bildspel från tiden i Nice då Helmners hus var fulltaligt och på plats i vår lilla studio på 25 kvm. De fick klara sig själva i en vecka ungefär över jul innan jag själv anslöt efter tre veckors julfirande i Bockaras fantastiska vinterlandskap.

Nedan ses bild på det vackraste vädret som var under 14 dagars tid i Nice, sol ute över havet men aldrig över the Helmner family. Sjuk otur med vädret!

Sjukt dåliga vi är på att blogga. Tror dock inte att det finns så många som går och avlider om vi inte skriver nytt varje vecka men samtidigt vill vi ju egentligen själva hålla en viss uppdatering! Det är alltid svårt att skriva när man inte skrivit på så länge, mycket har hänt, mycket har man glömt, mycket vill man skriva men det får samtidigt inte bli för långt, vi vill inte inverka på er värdefulla fritid för mycket!

Bilden nedan är på de tre söta serveringsflickorna som bjöd på glögg och pepparkakor efter 1:a adventsgudstjänsten för väldigt länge sedan!

Linn har fått hoppa upp ett steg i skolan nu och har därmed fått lämna sin kära lärare Laurent för en ny pratglad fransk man: Robert. Ny lärare och ny klass och på hennes lektioner nu för tiden är det mest av allt konversationsträning. De pratar om något ämne och fortsätter diskutera detta tiden ut, berättar för varandra t ex om hur skolsystemet fungerar i sitt respektive land. Klasskamraterna denna vecka bestod av folk från Australien (Amy), Skottland, Ecuador och Brasilien, coolt ju! Det är roligt att se hennes utveckling i franskan, självförtroendet börjar komma så sakteliga och hon har fått mycket beröm av vår värd Sylvain för hennes framsteg. Själv så har mina självstudier blivit lidande p g a mina långa arbetsdagar med oliverna, men jag ska försöka ta tag i det igen!

Sista dagens olivplockning idag, en underbar dag med sol och temperatur på mellan 15-20 grader. Efter tre veckors plockning har vi nu repat ner över 1100 kilo oliver, en siffra som jag känner mig ganska belåten med.

Här kommer en liten film från dagens olivplock.

En ledig dag i förra veckan spenderade jag med att strosa ett varv runt stan på egen hand, Linn var rejält förkyld och stannade inomhus för att kurera sig.

Förra helgen var det svenska kyrkans stora julmarknad på stillegården. Det innebär lotterier, försäljning av diverse julpynt och svensk julmat, möjlighet att äta jultallrik, korv med bröd, dricka glögg, barnen har ett luciatåg och till sist även liten restaurang där man äter ostron och gåslever samt dricker champagne! Alla ntäkter går sedan under de två dagarna till församlingens verksamhet på rivieran! Jag tror att det var cirka 2000 svenskar på besök under lördagen och söndagen sammanlagt. Vi var där på söndagen eftersom att jag var så ruggigt förkyld på lördagen, vi hade annars tänkt finnas där båda dagarna och även hjälpa till lite men det blev inte så mycket med det. Lördagen ägnades istället helhjärtat åt det svenska längdskidorlandslaget som vi följde via Eurosport från Gällivare! Grymt efterlängtade tvbilder för både Linn och mig. Från julmarknaden fick vi med oss ett gäng böcker, lite glögg i magen och en Gilles pepparkaksburk för 8 euro! Sjukt värt.

Annars bestod veckan mest i arbete för min del, första veckan hittills med jobb måndag-fredag. Dagarna börjar då vid 06.30 då klockan ringer, sen koka havregrynsgröt och käka frukost innan jag går till centralstationen och hoppar på tåget 07.39, framme i Grasse 08.50. Där hämtar min kollega Mamadou mig med sin bil och sen åker vi till olivgården. Väl där dricker vi en kopp kaffe ihop innan vi börjar att plocka oliver! De flesta dagarna slutar vid 17 då det blir mörkt, därefter tåget hem till Nice igen så att jag är hemma vid sjusnåret!

Denna vecka plockade vi måndag till torsdag medan vi på fredagen rensade alla oliver från småkvistar och större löv. Sen i fredags eftermiddag åkte vi med alla oliver till olivpresseriet/olivkvarnen för att pressa den första oljan. Vid invägningen visade det sig att vi första veckan plockat 399 kg så det är vi nöjda med. Får se om vi får ihop lika mycket i veckan som kommer då vi förhoppningsvis avslutar skörden! Här kommer ett gäng bilder från veckans arbete!

Fredagen blev en riktig fredagsmysfredag, dels på grund av två trötta människor, dels på grund av att det var en dag att fira. Vi hade 70-månadersjubileum! Wow så länge. Det firades med vår nya specialrätt: kycklingpytt innehållande kycklingfile, potatis, paprika, rödlök, morötter och till det en kall vitlökssås på cream fraiche! Mmmm.

Sedan så var det ju säsongspremiär för På spåret, det innebar extra go fredagkväll. Men måste ju säga att det var bättre på den tiden då Oldsberg/Hellberg skötte programmet! Framförallt mycket klurigare.

Igår under lördagen var det självklart längdskidor som gällde under förmiddagen, sedan tog jag mig till sportbaren för att äntligen se mitt kära Arsenal vinna med 4-2 på bortaplan mot Aston Villa. Där mötte Samuel upp och vi kollade färdigt matchen innan vi lekte lite med bilbanan de har där, riktigt kul och barnsligt.

När vi lekt klart så gick vi och inhandlade ingredienser till middag, Samuel bjöd mig och Linn på lax och potatis vilket kändes lite lyxigt. Tack samuel! Efter denna utsökta middag begav vi oss till ishockeyhallen i Nice för att se Nice möta laget från Toulouse. Man kan ju helt klart säga att klassen på hockeyn var sådär, division 2 eller 3 klass i Sverige kanske. Men ändå riktigt kul, vi levde oss in i det tillsammans med de kanske 400 andra fansen. Efter att ha legat under med 2-0 inför sista perioden började Nice anförda av deras svenskkedja: Skoglund, Alner, Gyllberg, Carlsson och Ottosson att hämta in och när tredje perioden och förlängningen var färdigspelad stod det 3-3 och straffar följde. Tillsammans med den svenske målvakten Jimmy och två straffmål av Gyllberg och Alner så vinner Nice matchen och jublet håller på att lyfta taket i den lilla hallen. Vilken kväll!

När vi stod nere vid sargen efter matchen så hörde några av spelarna att vi var svenskar så två av dem kom och snackade lite med oss efteråt. De trivdes rätt bra med att vara hockeyproffs i franska andraligan samtidigt som de studerade franska, sjukt gutt liv!

Här kommer lite skägghistoria.

Nu i eftermiddag ska vi på adventsgudstjänst i Nice då svenska kyrkan idag förlagt gudstjänsten här och inte i Haut-de-Cagnes, skönt för oss. Vi ska nog hjälpa Linnea och My lite med glöggfikat efteråt. Nu längdskidor igen!

På återhörande!

/Marcus

Nu var det ett tag sen Mackan Rogö skrev här på bloggen. Så här kommer en lite uppdatering sen senast!

När jag kommer hem från jobbet är Linn ej närvarande i vårt lilla hem. Hittar henne inte läsandes en bok med hörlurar på huvudet i sängen, hennes plånbok är hemma (därmed ingen shoppingtur), alla skor hon använder är kvar, jackorna hänger hemma allihop, blir lite orolig innan jag upptäcker att Linns gymnastikskor är borta, Linn har gett sig ut för en träningsrunda!! På egen hand dessutom, jag blir så förvånad, imponerad, stolt och glad när jag ser henne komma hem igen med träningskläderna på. Känns riktigt gutt att hon äntligen börjar förstå vikten och nyttan av motion!

Förra veckan:

Pluggade lite på Grand Café de Lyon som ligger bredvid huvudgatan, när Linn var i skolan.

I torsdags var det röd dag här nere då fransmännen minns offren från andra världskriget och gläds åt att eländet tog slut. Linn var ledig från skolan och då passade vi på att ta en utflykt till den bildsköna byn Haut-de-Cagnes (det är här Svenska kyrkan ligger och där vi sjunger varje måndag) där vi strosade lite och hade kanelbullarna vid Stillegården som vårt slutmål. Det var en vacker dag som blev ännu vackrare med svenska kanelbullar och kaffe i trädgården tillsammans med Linnea, helt fantastiskt gott med kanelbullar!

I helgen missade vi höstens fest hos Wille i Stockholm, kändes sådär. Ännu värre blev det i och med att jag och Linn ringde och gratulerade karln en dag för tidigt på hans 25-årsdag. Balte!

Det blev ett förvånansvärt angenämt dopp i det svårtämjda Medelhavet i helgen, tyvärr var vågorna lite för stora för att Linn skulle följa med ner i det blå. Lätt 18 grader var det i alla fall!

I söndags kväll såg jag milanoderbyt på ett nytt ställe jag inte varit på tidigare. Där träffade jag en annan svensk kille vid namn Marcus som var himla trevlig, vi pratade om det mesta under kvällen och skiljdes inte åt förrän efter midnatt. Då hade vi hunnit diskutera mycket fotboll, hans jobb, pengar, löner, Sverige och dess välfärdssystem, hans fru och deras relation, Linn och min relation, välgörenhet och även hunnit besöka ytterligare en bar eftersom att första stället drog igång en förskräcklig karaoke. Spännande kväll i vilket fall som helst och alltid kul att träffa nytt folk även om de är av svensk härkomst!

Måndagar innebär för mig numera matutdelning med Samuel i Baptistkyrkan där han jobbar, ett gott gäng samlas först för att käka en lunch tillsammans innan vi startar utdelningen av mat till personer/familjer som inte har det så gott ställt. Vi delar ut basvaror som ris, pasta, bröd, mjölk, choklad (räknas nästan som basvara här nere) och smör med mera. Det är väldigt värdefullt att möta alla tacksamma människor som kommer, samtidigt som det är kul och nyttigt för mig att få hjälpa till med lite uppgifter tillsammans med de andra frivilliga volontärerna som alla pratar franska. I måndags tog jag även tillfället i akt att låna kyrkans kök för att baka en kaka till Luciakörens övning, senare på kvällen, Samuel hjälpte till att tillaga en utsökt amerikansk banankaka från Bockara Tonårs kokbok som gick hem hos flickorna i kören!

Nu blir det fotbollskväll här i hemmet. Landskampen mellan England-Frankrike väntar så nu måste jag fixa lite krubb!

hejdå!

/Marcus

Min skola heter alltså Language Plus och ligger ungefär ett kvarter bort från vår lägenhet. Skolan är privat och liten, just nu är det väl ca. 20-30 elever totalt i de olika klasserna. I min klass är vi just nu fem stycken. Det är jag, två australienska tjejer, en grekiska och en moldaviska. Det känns väldigt lyxigt att ha fått möjligheten att gå i en sådan liten klass där man får utrymme till att prata, fråga och även berätta mycket om sig själv och Sveriges kultur och egenheter (lite självterapeftiskt sådär). Roligt är också att få kontakter i flera olika länder. Klassrummet och skolans lokaler är väl inte de roligaste, då tankarna närmast går till någon slags anstalt, men det känns ju inte som det viktigaste för tillfället. Just nu umgås jag mest med Amy, en härlig tjej från Australien som jobbar på ett Hostel här i Nice. Amy beslöt sig, efter några månaders resa på egen hand genom Europa, att hon älskade Frankrike och bestämde sig därför för att slå sig ned här ett tag. Det bästa är att hon ska plugga lika länge som mig och att vi därför kan hålla ihop!

Hösten har medfört att Nicebukten även på vackra dagar som denna nedan är ganska tomt på liv och rörelse. Folk ligger inte längre som packade sillar på stranden, företagen som hyr ut vattenskotrar, fallskärmsglidning efter båt med mera har packat ihop för vintern och männen som gör allt de kan för att sälja hattar, solglasögon, öl, läsk och chips har övergått till att sälja andra prylar på andra ställen (de dyker bland annat upp ur intet när det börjar regna på stan och säljer paraplyn för ockerpriser).

Nu är det de litteraturintresserade (båda två läser sin sjätte bok nu), asiater på semester som tar foton i alla möjliga vinklar och en och annan barnfamilj som intagit stranden. Inte alls lika många som badar nu men det finns fortfarande många som tar sig en simtur i det 17-gradiga vattnet! Vi ska snart ta vårt novemberdopp. Nästa dag med fint väder!

Vi har nu lärt känna en ung svensk man vid namn Samuel som jobbar i Nice som volontär via stepout. Vi hängde på honom till stranden i lördags för att sola, läsa, snacka och kasta sten. Himla gutt!

Denna helg så hade staden finbesök. Nicolas Sarkozy var här tillsammans med Kinas premiärminister/utrikesminister, kommer inte ihåg vilken titel kinesen hade tyvärr. Detta innebar lite extra säkerhetspådrag, motdemonstrationer från folk som inte gillar Sarkozy och/eller Kina och mycket poliser i omlopp. De skönaste polisfordonet här i Nice är inte piketbussarna, det är poliserna som använder Segways. Här är två poliser på väg bort mot Hotel Negresco (se kupolen), där de viktiga männen bodde.

Helt klart trevlig upplevelse trots att jag fortfarande inte har fått ta mig an de små oliverna. I lördags blev det lite allmänt trädgårdsarbete på gården, om någon vecka startar olivskörden och då jag ska hjälpa till att plocka ner oliver från gårdens 300 olivträd. Gården ligger utanför Grasse som är staden man ser på andra sidan dalen på bilden. Grasse är omnämnt sedan tidigare i bloggen då mor och far var här och vi besökte Grasse parfymmuseum. Staden ligger en timmes tågresa nordväst om Nice och på min väg dit så fick jag se den första soluppgången över Medelhavet sen vi anlände, det var grannt! Inte så bra bild dock, gör inte riktigt upplevelsen rättvis.

Det var på lördagkvällen som himlen sedan öppnade sig och sedan stängde den inte till förrän i natt. Många millimillimeter blev det, det talades om att det skulle komma 150 mm, vet dock ej hur mycket det blev.

I söndags åkte vi till Haut-de-Cagnes för att lyssna på en ungdomskör från Sverige som tagit sig dit för att medverka på gudstjänsten. De var duktiga och vi kände oss också väldigt duktiga att vi hade trotsat spöregnet och gått upp tidigt, åkt buss i 40 minuter och frusit i den ej uppvärmda gamla stenkyrkan under söndagsförmiddagen. Efteråt var det som vanligt mingel med eftersits i Stillegården (församlingshemmet) med finfint fika som var framdukat av Linnea och My. Bilden ovan är tagen utanför entren till Stillegården, det var så att man fick vada in nästan (det ser lite ut som liemannen under paraplyet men det är bara lilla, söta Linn)!

När alla hade gått gjorde Linnea och My en god middag som vi fick vara med att dela på och som vi intog tillsammans i biblioteket vid det stora långbordet med kandelabrar brinnande bredvid oss, det var väldigt mysigt när ösregnet smattrade utanför.

Gårdagen ägnades åt studier, denna gång tillsammans eftersom att det igår var helgdag här och skolan därmed stängd. Efter studierna var vi så hurtiga att vi återigen gav oss ut i regnet, denna gång för en joggingrunda av det blötare slaget. Inte så kul men ändå sådant som stärker och härdar och som efteråt ger en härlig självkänsla!

Idag var Linn och jag och kollade lite på olika digitalkameror på det stora varuhuset FNAC, de har allt från böcker, skivor, filmer, elektronikprylar och det fina caféet vi pluggar på med utsikt över Notre Dame. Vi har bestämt oss för att investera i en modell från Casio som ska inhandlas i morgon. Det blir gutt att slippa ta kort med mobilen! Det var där jag även tog bilden på pockettoppen i Frankrike där man kan se att Henning Mankell ligger på andra plats med sin bok som verkar handla om en orolig man och självklart med Wallander i huvudrollen. Man gläds ju åt svenska framgångar i utlandet och här har vi märkt att Mankell verkar väldigt stor med flera stora reklamskyltar på centralstationen och att väldigt många läser Stieg Larsson - triologin. Kul ju!

Ikväll har Linn sett på ett nytt avsnitt med Gossip Girls medan jag tog min kvällsvard och slog mig ner vid köksbordet för att se Benfica-Lyon i kvällens CL-omgång på teven. Sjukt go match med sju mål, Benfica hade lekstuga de första 75 minuterna och gjorde 4-0 innan de bytte några spelare och tillät Lyon få göra ett par tröstmål (läs bjuda). Riktigt kul match i vilket fall som helst och Benfica måste man ju höja ett varningens finger för och framförallt vänsterbacken Coentrao (2 mål) och innermittfältaren Carlos Martins (fyra assist!), grymma båda två.

Nu läggdags. Godnatt!

/Marcus