averyniceblog

Jag jobbar sedan mitten av januari som aupair hos en svensk-engelsk familj i Biot, några mil västerut från Nice. Morsan är svensk och jag hjälper henne måndag-onsdag med att mest ta hand om hennes tvååring Leo, men också med en del mat, disk och trädgårdsarbete och så. Riktigt trevligt är det i alla fall att lära sig lite om det där med små barn och om hur de fungerar, blöjor och så vidare. Vi leker mycket Leo och jag, bygger koja, ibland åker vi till lekplatsen eller havet men helst av allt vill Leo sitta i familjens Volkswagen Golf och pilla med alla knappar och spakar.

På torsdagar och fredagar far jag till olivodlingen för att hjälpa till med beskärning av olivträden, har börjat lära mig tekniken så smått och det är sjukt många kvistar att såga av/klippa av med såg och sekatör. Igår följde Linn med till gården och jobbade med att samla upp kvistarna för att sedan elda upp dem. En kanondag vart det med strålande sol och säkert upp mot 20 grader i solen, då är det ganska trivsamt att jobba utomhus med kroppen. Tyckte även min hårt arbetande, kvistsamlande kvinna, tror hon fick mersmak. Här är bilder på före och efter klippning.

Förra veckan kom Daniel och Ella hit på besök, himla gutt, extra gutt blev det när jag upptäckte att jag hade dubbelbokat in två kompisgäng under samma helg. Trodde att David, Paula och Mattias skulle komma helgen efter men det blev samma, gjorde dock inget desto fler vänner på plats desto roligare kan det bli. Daniel och Ella stannade torsdag-måndag medan Isefjords var här söndag-torsdag. Nog om det!

Med Daniel och Ella besökte vi Antibes där vi köpte ost och beskådade världens nu tjugonde största yacht: Dilbar. Endast 110,5 meter lång, 40 besättningsmän och ägd av en av Arsenals största aktieägare, ryssen Usmanov. Sjukt stor, men liten i jämförelse med Roman Abrahamovitj nyss sjösatta monster som mäter 165 meter. Roman brukar förövrigt ha sina yachter i Antibes då och då eftersom att han har ett stort sommarhus i grannbyn. Får hoppas på att den nya besten hinner hit nån gång innan Sverige hägrar.

Just ostarna här är gudomliga, det ska finnas över 400 sorters ostar i Frankrike så vi har några att gå igenom, vinet klarar jag mig bra utan men det ska vara gott det med. Det nyanlända paret var svagt skeptiska innan men efteråt verkade de väldigt nöjda, vi fick en trevlig start på helgen i alla fall. Helgen innehöll även fotbollstittande för oss män medan kvinnorna plockade sten, vi åkte Pariserhjul, tog promenader, hyrde rollerblades, åt glass på Häagen Dazs innan vi avslutade Daniel&Ella-sejouren med middag på La Favola tillsammans med de nyss anlända Isefjords. Riktigt bra avslutning, med väldigt god mättande mat och trevligt sällskap.

Danne som vanligt snyggast på stan med Liverpooljackan på.

Tysken, (enligt Linn).

La Favola blev vi bekanta med under vår körmiddag i början av året, har blivit lite av en favorit med dess gigantiska portioner och goda mat och trevliga personal. Det är numera hit vi går om vi har besök och vill visa ett bra ställe!

På måndagen, alla hjärtans dag lämnade Ella och Daniel oss för Sverige igen. Då flyttades all fokus, kärlek och omtanke över på Isefjords, vi kände oss tvungna att ta hand om dem ordentligt då väderrapporten inte lovade så mycket av sol och värme de kommande dagarna. Så tråkigt när man får besök och vill visa upp värmen och solen här nere och sen istället får regn och åter regn. Detta hände tyvärr inte bara Isefjords utan även Wilhelm Blixt, familjen Helmner.  Under måndagen när Linn var i skolan tog vi Golfen och utförde en roadtrip modell mindre. Bilen tog oss upp för serpentinvägar till den lilla bergsbyn Eze där vi tidigare endast varit en gång med Helmners. Den lilla medeltidsbyn föll oss alla i smaken med den bedårande utsikten och de gemytliga små gatorna. Extra kul var det att upptäcka att delar av byn har varit i svensk ägo fram till 60-talet då prins Vilhelm ägde ett gäng hus. Paula som har en gedigen kunskap i biologi och flora trivdes även bland kaktusarna uppe på toppen i den exotiska trädgården. Annat intressant kring Eze är att Bono och The Edge i U2, tillsammans har ett sommarställe precis nere vid vattnet nedanför klippan där Eze ligger (se stranden på bilden nedan).

Mattias softar.

Efter att ha tankat lite for vi vidare mot Monaco några kilometer österut. När vi hade parkerat bilen fick vi några minuters riktigt fint väder (tyvärr de sista minutrarna Isefjords fick uppleva). David passade givetvis på att försöka påbörja den långa färden från mjölkvit till den möjliga mörkvita hudfärgen som han brukar bjuda på under sommartid, på baksidan av casinot i Monte Carlo.

Den stora hamnen fick sig svenskbesök när vi tittade lite på vräkiga yachter och stiliga segelbåtar och även slukade en familjepizza tillsammans.

Jag fick även se casinot för fjärde gången sedan vår ankomst till rivieran, denna gång inramad av ett blommande mimosaträd, faktiskt vackert. Sen drog vi tillbaka till Nice för att hämta upp Linn och dricka lite java.

Eftermiddagen tillbringades genom att besöka min arbetsplats olivodlingen där vi köpte lite olivolja, kollade in odlingen och fick höra lite stories från min gode vän Anders. Sedan vidare till Cannes för att inta en romantisk middag. Eftersom att vi aldrig tidigare ätit i Cannes hade vi ingen koll på vart vi skulle käka men till slut släntrade vi in på en restaurang på en bakgata som verkade reko. Det var ett äldre mycket mysigt par som drev stället och vi blev mycket nöjda med både maten och romantiken, i alla fall David och jag. Paula, David och Linn åt musslor, jag åt carpaccio och Mattias en stek till huvudrätt, mums.

Tisdagen var en dag av förväntan. David hade innan avfärd till oss köpt tre biljetter till San Siro och CL-matchen mellan Milan-Tottenham. Biljetterna var vikta åt mig, Paula och David som är en hängiven `Milanista´. Linn ville med till Milano men inte se matchen för ett pris av 800 kr, däremot gärna se stan och kanske köpa en biljett på plats, vid lämpligt pris. Mattias däremot tog bussen till Isola 2000 för lite utförsåkning på egen hand. Vi körde bil till Milano, en resa som enligt google skulle ta cirka tre timmar och femton minuter. För oss tog det obegripligt nog fem och en halv timme innan vi var framme vid San siro där vi parkerade. Väl i Milano var det spännande att se om det fanns några biljetter till oss på hotellet som David blivit lovad. Puh, efter att Paula guidat oss till hotellet hade vi nu åtminstone biljetterna i handen men med italienska namn på. Hungriga som utsvultna vargar tog vi sikte på McDonalds bredvid Milanodomen, en sjukt stor katedral där Spursfansen sjöng mäktigt så det ekade i hela kvarteret. Åt en 1955, faktiskt en riktigt skaplig burgare för att vara McD.

Vid Milanshopen tänkte vi kolla efter biljett åt Linn och flax som hon har hittade vi en man med en återstående biljett som han sålde för 20 euro, taget, bara 60 euro billigare än våra! Nu var det hög tid att ta sig ut till San Siro igen för att se den upphaussade matchen. Regnet fortsatte att vräka ner och vi tog därför på oss lite extra kläder innan vi gick mot entrén. Där stod det att man var tvungen att visa pass ihop med biljetten, illavarslande, David och Paula gick först men det räckte inte att bara visa biljetten, fram med Paulas pass och det räckte för att paret skulle komma in. Glädje! Likadant för mig och Linn det var bara det att jag lämnade Linns pass i bilen, kvittade lika då båda kom in genom att bara visa mitt pass. De där reglerna tog det visst inte så allvarligt på, skönt.

San Siro var tät, stor, brant och såg ut lite som ett rymdskepp som landat på en stor parkering. Innan match fick vi se fina tifon från hemmafansen på bägge kortsidorna, riktigt mäktigt! Tottenhamfansen hörde vi ordentligt innan match när de laddade inne i city vid Milanodomen då de sjöng `When the spurs go marching in´. Blev dock besviken på de säkert 4-5000 engelsmännen under match då de knappt sjöng alls innan de gjorde kontringsmålet som också blev segermålet i slutet av matchen. Milanfansen var bäst på att vissla och överrösta de få försöken Spurs drog igång, annars var de dåliga på att själva dra igång sånger. De få försöken som startades blev kortvariga tyvärr!

Här kommer en film från innan matchstart!

Det mest spännande som hände på vägen hem under natten var att jag vaknade till i baksätet av att en tjock italienare öppnade bildörren och ville hoppa in. Jag fattade ingenting på ett bra tag men fick efter en stund förklarat för mig av Paula o David att han hade stått med bilen vid vägkanten och sedan stått mitt på motorvägen så att Paula inte hade något annat val än att stanna. Han kunde absolut ingen engelska men vi förstod att han hade slut på bensin och ville åka med en bit, oklart vart. Efter ytterligare språkförbistringar kom vi fram till att han var från Sardinien och Cagliari. Efter någon mil ville han att vi skulle svänga av och där släppte vi den sköne italianon. Strax innan hade han förklarat för oss att vi när som helst fick komma och hälsa på och bo hos honom i Cagliari som tack. För att ytterligare visa sin tacksamhet för skjutsen erbjöd han oss liten papperspåse med oklart innehåll som han tyckte vi borde röka. Tack men nej tack sa vi och tyvärr så ses vi nog aldrig mer.

Sista hela dagen av Isefjords besök bestod mest av sömn (vaknade runt 14.00), sökande efter creperie, Nicevandring, fantastisk fotbollsmatch Arsenal-Barca på Paddys och hämtpizza. Ändå go dag om man bortser från regn och rusk, härligt att man har så många fina vänner, det är ju alla ni som betyder nåt. Mer vänner åt världen!

Nu ska jag gå och lägga mig. Ny arbetsdag imorgon med Leo och morgondagens huvuduppgift blir att försöka lära pojken mitt rätta namn och få honom att sluta kalla mig Mats. Hallå han är ju ändå två år gammal!

/Marcus