Förväntansfull!
Ja det är precis vad jag är. Det är fredag och världens bästa Wilhelm är på väg söderut för att besöka oss i dagarna fyra. Så himla gutt ska det bli!
Veckan som gått har varit trevlig, gott väder som bidrog till två fina eftermiddagar på stranden, körövning plus den första konserten för vår del, med den eminenta kören Cantabile som Linn och jag faktiskt utgör en fjärdedel utav (hur många blir vi då i kören är dagens matematiska tankenöt!).
Konserten hölls i en riktigt gammal och lite sliten kyrka i svenskbyn Haut-de-Cagnes, i grannkyrkan till svenska kyrkan. Till konserten kom det 21 personer utöver de 30 medverkande vilket jag aldrig kan räkna som ok, för att det ska vara ett godkänt antal i publiken ska de helst vara fler än de medverkande enligt mig. Denna kväll blev tyvärr inte det, trots våra snygga affischer, lite tråkigt men vi gjorde vad vi kunde för att glädja de som kom! Vi sjöng några gospellåtar, You raise me up, nån visa och sedan Välsignelsen i en ny variant som jag inte hört förut. Jag var mycket nöjd med min insats ända tills efter konserten då Linn berättade för mig att jag inte hade varit så go på sista tonen i Oh happy day. Linn hade blivit ombedd av solisten att lägga sin vackra stämma en ton högre än vi andra i kören på sista tonen och när vi övade innan konserten så satte även jag den tonen, så jag ville ju givetvis då försöka mig på den även i så kallat skarpt läge, inför publik. Så när det var dags för slutet på Oh happy day på konserten påbörjar vi sista tonen och jag tar den tonen som resterande del av kören tar, så långt allt gott, det är då Linns klara stämma påbörjar den ännu högre tonen så jag hänger på men på fel sätt eftersom jag glider upp från den tidigare tonen upp till Linns ton. Linn berättar efter konserten att hon börjar skratta (åt mitt fatala misstag) i detta läge och måste sluta sjunga eftersom hennes öron inte gillar att just höra `glidningar´mellan toner. Detta hade jag ju självklart undvikit om jag hade vetat om att man inte gör på detta viset, själv stod jag helt ovetandes och inte helt utan stolthet kvar och sjöng min höga ton låten ut. Men man lär så länge man lever och särskilt inom ämnet musik!
Spända men laddade precis innan konserten.
Haut-de-Cagnes är byn där jag tidigare tjänat mitt levebröd som målare åt en härlig svensk dam vid namn Barbara. De som bor där bor fantastiskt bra på en hög kulle med utsikt över det azurblå Medelhavet, med kullerstensbelagda, trånga gator och endast gamla fina stenhus med vindruvor klättrande över deras terrasser och med granatäpplen, citroner och apelsiner i trädgårdarna. Pittoreskt kan man verkligen säga om denna lilla by och man förstår verkligen varför svenskar som har gott om pengar letar boende just här!
Det som är lite surt och som svider lite så här på fredagen när veckan ska summeras är att de i från vandrarhemmet inte hört av sig kring mitt vara eller icke vara där. Tråkigt! Men jag ska ta och ringa på måndag och fråga om de vill ha mig eller inte, om inte är det hög tid att börja leta andra alternativ!
Trivs utmärkt som hemmaman i och för sig men hade gärna varit en hemmaman med lite inkomst i så fall, snart måste cashen börja rulla in för att jag ska kunna undvika att norpa av sparpengar som inte är ämnade att tas av i detta läge.
Tidigare idag var vi även hos frukt- och grönsakshandlaren runt hörnet som i nuläget har ett helt underbart utbud av frukt och grönt av alla dess slag. Idag blev det clementiner (på grön kvist!!?), kiwis och äpplen som inhandlades.
Idag tillagade vi den franska specialiteten Croqué Madamé, en enkel men god rätt innehållande två skivor rostat franskbröd, däremellan lägges ost och skinka och överst garneras det hela med ett stekt ägg. Voila!
Nu har jag avnjutit några avsnitt på Mitt i naturen med Martin Emtenäs tillsammans med en kopp kaffe och två av dagens nybakta kokosbollar, livskvalité och public service när den är som allra bäst!
Min kamera har börjat leva sitt egna lilla liv och slutat fungera som jag vill så idag bjuds det endast bilder tagna av min mobiltelefon. Suck!
Avslutar med en bild hemifrån som gör att man längtar hem lite till Utebyn och Bockara som jag tog några dagar innan jag åkte hit. Titt så vackert (om man bortser från vårt icke nymålade staket)!
/ Nils Marcus Petter Rogö
Kommentarer
Postat av: Robin
Blir så lycklig pöjk!!
Postat av: Helmners House
...vilken go bloggare du är Nils Marcus Petter Rogö!!! Jag är imponerad. Vill läsa mer.
Postat av: Emma
Åh nu saknar jag er ordentligt... Hoppas ni får några riktigt goa dagar med willeman! Blir sugen jag med, men efter tentan ska jag börja planera min resa, kul kul kul!
Postat av: Lillemor
Hej. Har högläsning från bloggen för mamma o pappa. De tycker det är mycket roligt och underhållande. Mamma undrar om du Marcus har gjort gästspel med tamburinen än?? O pappa anser att det går onödigt bra för Oskarshamn i hockey få de ligger före Leksand i tabellen... Kramar från Småland!
Trackback
