Lördagsbetraktelser.
Vet inte om detta är rätt forum, men jag behöver berätta att jag har världens bästa kille.
Nu vet ni! /Linn
Torsdag natt.
Sitter hemme ve och väntar på att min käresta ska höra av sig, hon är ute och nattsuddar med några i klassen och min uppgift är att möta upp henne i den mörka, otäcka Nicenatten så att hon slipper råka ut för dumheter. Hoppas de börjar bli klara snart! Jag är sliten!
Förra veckoslutet kom king Blixt på besök och det blev lika gutt som jag hade hoppats att det skulle bli efter vår 13-14 långa års vänskap: mycket god mat under helgen (Wille bjöd oss lite mindre rika, på indiskt sista kvällen), fotboll i Monaco, yatzy, nattklubbsbesök, antikmarknadshäng, sportbarer i Nice (Arsenal!), långa härliga samtal med en kopp te tillsammans med Linn på nattkvisten, sight-seeing, Häagen Dazs underbara glass plus lite snack om nästa års stundande bröllop. Fantastiskt trevliga dagar, lite synd bara att vädret inte var med oss.
Bildresumé.
Linn och W posar.
Petter Hanssons hemmaarena nu för tiden. Tyvärr så spelar han numera i ett ganska mediokert lag som är på väg ur hösta ligan i Frankrike. De fick stryk med 0-2 i matchen!
Bilden över säger dessutom en del om Willes förhållande till sin Iphone och dess funktioner. Mycket fokus på den prylen! Men jag älskar honom ändå. Han är en hyvens karl!
Under gårdagen fann Linn ett nytt angenämt ställe att försöka förbättra franskakunskaperna på, hon visade mig! De bra grejerna med detta ställe är att det är endast cirka 200 m hemifrån, de har stans bästa kaffe och muffinsar och vyn över huvudgatan/Notre Dame funkar också helt ok.
Igår hann Linn och jag även med att ta en promenad/powerwalk och fann då denna park som var riktigt trevlig, med en skaplig utsikt över flygplatsen och de västra delarna av staden!
Linn var sjukt pepp på vägen upp.
Fick lite Getsemanevibbar av den där kullen och dess miljö. Inte för att jag har varit i Getsemane men jag är ganska säker på att det såg ut typ exakt som på bilden fast minus bänkarna.
/Marcus
Förväntansfull!
Ja det är precis vad jag är. Det är fredag och världens bästa Wilhelm är på väg söderut för att besöka oss i dagarna fyra. Så himla gutt ska det bli!
Veckan som gått har varit trevlig, gott väder som bidrog till två fina eftermiddagar på stranden, körövning plus den första konserten för vår del, med den eminenta kören Cantabile som Linn och jag faktiskt utgör en fjärdedel utav (hur många blir vi då i kören är dagens matematiska tankenöt!).
Konserten hölls i en riktigt gammal och lite sliten kyrka i svenskbyn Haut-de-Cagnes, i grannkyrkan till svenska kyrkan. Till konserten kom det 21 personer utöver de 30 medverkande vilket jag aldrig kan räkna som ok, för att det ska vara ett godkänt antal i publiken ska de helst vara fler än de medverkande enligt mig. Denna kväll blev tyvärr inte det, trots våra snygga affischer, lite tråkigt men vi gjorde vad vi kunde för att glädja de som kom! Vi sjöng några gospellåtar, You raise me up, nån visa och sedan Välsignelsen i en ny variant som jag inte hört förut. Jag var mycket nöjd med min insats ända tills efter konserten då Linn berättade för mig att jag inte hade varit så go på sista tonen i Oh happy day. Linn hade blivit ombedd av solisten att lägga sin vackra stämma en ton högre än vi andra i kören på sista tonen och när vi övade innan konserten så satte även jag den tonen, så jag ville ju givetvis då försöka mig på den även i så kallat skarpt läge, inför publik. Så när det var dags för slutet på Oh happy day på konserten påbörjar vi sista tonen och jag tar den tonen som resterande del av kören tar, så långt allt gott, det är då Linns klara stämma påbörjar den ännu högre tonen så jag hänger på men på fel sätt eftersom jag glider upp från den tidigare tonen upp till Linns ton. Linn berättar efter konserten att hon börjar skratta (åt mitt fatala misstag) i detta läge och måste sluta sjunga eftersom hennes öron inte gillar att just höra `glidningar´mellan toner. Detta hade jag ju självklart undvikit om jag hade vetat om att man inte gör på detta viset, själv stod jag helt ovetandes och inte helt utan stolthet kvar och sjöng min höga ton låten ut. Men man lär så länge man lever och särskilt inom ämnet musik!
Spända men laddade precis innan konserten.
Haut-de-Cagnes är byn där jag tidigare tjänat mitt levebröd som målare åt en härlig svensk dam vid namn Barbara. De som bor där bor fantastiskt bra på en hög kulle med utsikt över det azurblå Medelhavet, med kullerstensbelagda, trånga gator och endast gamla fina stenhus med vindruvor klättrande över deras terrasser och med granatäpplen, citroner och apelsiner i trädgårdarna. Pittoreskt kan man verkligen säga om denna lilla by och man förstår verkligen varför svenskar som har gott om pengar letar boende just här!
Det som är lite surt och som svider lite så här på fredagen när veckan ska summeras är att de i från vandrarhemmet inte hört av sig kring mitt vara eller icke vara där. Tråkigt! Men jag ska ta och ringa på måndag och fråga om de vill ha mig eller inte, om inte är det hög tid att börja leta andra alternativ!
Trivs utmärkt som hemmaman i och för sig men hade gärna varit en hemmaman med lite inkomst i så fall, snart måste cashen börja rulla in för att jag ska kunna undvika att norpa av sparpengar som inte är ämnade att tas av i detta läge.
Tidigare idag var vi även hos frukt- och grönsakshandlaren runt hörnet som i nuläget har ett helt underbart utbud av frukt och grönt av alla dess slag. Idag blev det clementiner (på grön kvist!!?), kiwis och äpplen som inhandlades.
Idag tillagade vi den franska specialiteten Croqué Madamé, en enkel men god rätt innehållande två skivor rostat franskbröd, däremellan lägges ost och skinka och överst garneras det hela med ett stekt ägg. Voila!
Nu har jag avnjutit några avsnitt på Mitt i naturen med Martin Emtenäs tillsammans med en kopp kaffe och två av dagens nybakta kokosbollar, livskvalité och public service när den är som allra bäst!
Min kamera har börjat leva sitt egna lilla liv och slutat fungera som jag vill så idag bjuds det endast bilder tagna av min mobiltelefon. Suck!
Avslutar med en bild hemifrån som gör att man längtar hem lite till Utebyn och Bockara som jag tog några dagar innan jag åkte hit. Titt så vackert (om man bortser från vårt icke nymålade staket)!
/ Nils Marcus Petter Rogö
Torsdagslyx
Bättre att äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam, som Marcus brukar säga.
Gästinlägg!?
Linn här och det känns som om jag gör ett gästinlägg på min egen blogg (då Marcus plötsligt visat oroväckande mycket intresse för att göra bloggen till sin egen). Inte trodde jag väl att det skulle bli han som blev stjärnbloggaren i hushållet :) Nu är Marcus dock på anställningsintervju på ett Hostel i stan och jag sitter hemma och håller tummarna !! Vi har blivit tipsade genom min klasskompis Amy som jobbar där och nu hoppas vi att de ska bli jobbarkompisar!
Salu
t!
Veckan har varit riktigt rolig med många bra lektioner och trevliga eftermiddagar med härligt väder! Det är roligt när man börjar känna sig som en del av staden och t o m landet. Ett stort plus med att plugga franska är också att man samtidigt blir tvungen att öva på engelskan då klasskompisarna kommer från Mexico, Australien, Spanien, Ungern, Polen osv. Jag hänger mest med två tjejer som heter Amy och Beata (från Australien respektive Polen), tillsammans hoppas vi kunna lära oss så mycket som möjligt och vi försöker peppa varandra att prata så mycket franska som det går.
Gällande den franska kulturen så har det ju redan hunnit vara typ 5 strejker/demonstrationer sedan vi kom hit. Enligt min lärare Laurent är det en viktig del av den franska kulturen och en naturlig del många människors livsstil. Därför har kollektivtrafik, bibliotek och diverse andra delar av Nice varit stängda många gånger sedan vi kom hit. Fransoserna verkar ha ett talesätt som säger "C´est la France" som svar på det mesta (strejker, dåliga skämt, snedvridna könsroller osv osv).
Igår hittade vi Lidl.
I veckan som kommer ska vår kör ha konsert. Kan nog inte bli annat än succé. Cantabile + Rivierakören + någon svensk stjärna. Sedan ska vi också få besök av käre Wilhelm Blixt i några dagar, vi kan knappt bärga oss !!!!!
I helgen ska vi kanske besöka den engelska biografen (alltså en biograf utan dubbade filmer) med Amy samt gå ut med våra svenska vänner My, Linneá och Martin.
Nu ska jag dricka kaffe, äta kex och öva oregelbundna verb. Detta är antagligen det sista ni hör av mig på ett tag, med tanke på att jag inte är boss över den här bloggen.
Lite omaka bilder från senaste tiden:
Salut!Bonne Journée /Linn
Provence avec voiture !
Nu i helgen har vi utforskat landskapet Provence med en Fiat Panda tillsammans med mor och far.
Lördag morgon fick jag gå upp i ottan för att hinna ut till flygplatsen och hämta päronen. Redan kl 08.05 landade de i Nice så jag fick ge mig av med Fiaten redan innan åtta. När jag hämtat Nisse och Nettan åkte vi hem till lägenheten där Linn laddat upp med en strålande frukost som vi inmundigade innan vi fortsatte norrut i landet.
Efter 4-5 mil anlände vi till Grasse, parfymens huvudstad där vi gick på museum och lärde oss om parfymens historia. Linn och mamma trivdes medan Nils och jag kanske inte var helt överväldigade. Efter en lunch så fortsatte färden mot huvudmålet: Gorges du Verdon, Europas svar på Grand Canyon. Vi kom aldrig till Gorges du Verdon under lördagen, det blev ändrade planer eftersom att dagen gick mot mörker lite snabbare än vi beräknat så därför bestämde vi oss för att ta ravinerna dagen efter och istället leta boende i lilla staden Castellane.
I Castellane så checkade vi in på ett hotell innan Linn och jag besteg berget i byn, uppe på toppen låg ett litet kapell med vidunderlig utsikt över floden Verdon och bergen runtomkring. Efter att vi kommit ner till byn igen klädde vi om och åt middag på en restaurang där vi var de enda gästerna under de cirka två timmarna vi var där. Det kan ha varit p g a att det var cirka 15 grader celsius inne på restaurangen som att den inte var överbefolkad av gäster.
Efter en god natts sömn blev det frukost på hotellet innan vi begav oss in i ravinen. Där var det många vackra vyer och färger och vi landade vid middagstid i en av de mysigaste byarna jag besökt. Moustiers-Sainte-Marie hette den och den är väl värd en rekommendation om ni är i trakterna någon gång i framtiden!
Efter ytterligare någon timmes bilkörning söderut var vi framme i St Tropez där vi hade tänkt tillbringa kvällen. Där blev det lite strosande i hamnen och ibland stadens små gränder innan det var dags för kvällsvard som bestod av god sallad och provencalsk lammkotlett, mycket gott!
Det och en lång, mörk bilfärd hem till Nice fick avsluta helgens äventyr med pandan som var alldeles förträffligt trevlig med underbar natur, god mat, mysiga byar, mycket gott sällskap, kortspel och kurviga vägar!
Bonne nuit!
/Marcus
Vendredi
Betyder fredag för er som inte visste, fredag igen alltså och idag är det en månad sen vi anlände till detta sköna ställe! Tiden går fort när man har roligt heter det ju. Nu sitter jag hemma så här på förmiddagen och väntar på att min bäste vän här nere ska komma hem från plugget, Linn heter hon, hon är för härlig. Tidigare idag har jag inte gjort mycket vettig. Men jag har iaf läst igenom all intressant sport på aftonbladet, expressen, barometern, svenskafans och arsenals hemsidor. Mindre vettiga saker kan man faktiskt syssla med!
Har också varit i kvarteret och fyllt på vårt förråd av c-vitaminkällor med en hel hög frukt. Runt hörnet finns det inte mindre än 5-6 stycken frukt- och grönsakshandlare som konkurrerar om kunderna. Solidarisk som jag är så köpte jag av två olika, det blev 1,5 kg fina vindruvor, 4 apelsiner, ett gäng äpplen och ett antal kiwis. Så himla gutt att ha hemma och så prisvärt här nere!
Vi har ju varit lite småsega på att blogga i veckan och det beror på att vi har varit lite småsega i våra små kroppar. Linn har haft lite svårt att sova och jag har varit lite hängig/småförkyld. Men vår fysiska status pekar stadigt uppåt numera, känns skönt.
Lördagsnatten ägnades åt uteliv. Vi mötte upp Linnea (volontär), My (aupair) och Martin (aupair) vid 22-tiden i gamla stan. När våra nyfunna vänner hade ätit upp så drog vi till Waynes, en brittisk pub med liveuppträdanden varje kväll och mestadels britter och skandinaver i folkvimlet. Det var verkligen knökafullt, det stod folk på alla stolar, alla bord och alla bänkar men till slut hittade vi några kvadratdecimeter vardera som vi kunde hålla till på längst framme vid scenen, på golvet. Ljudvolymen var sjukt hög, stämningen var väldigt på G, livebandet gjorde vad de kunde bäst: covers. En del goa låtar spelades under den timmen vi lyssnade, innan de slutade för kvällen. Skönt! Inte riktigt min grej det där tror jag. Kände mig inburad typ, öl och drinkar spillde ner mig från flera håll, ashög volym, drängfulla killar som inte är asgoa och som stöter på alla kvinnliga deltagare i lokalen. Blir ganska tröttsamt efter ett tag, eller har jag bara börjat bli gammal och bitter.
Efter denna pärs gick vi till en amerikansk pub för att ta något att dricka och lugna ner oss lite. Jag beställde en kaffe eftersom att jag började bli lite sliten, men det gick ju tydligen inte denna sena timme sa den franske servitören, då fick det bli en 25 cl jordgubbsjuice för ca 40 kr. Sånt svider för en snål smålänning!
Efter ett tag på uteterrassen så gick vi in för att värma oss lite och där fick vi önska låtar från de två trubadurerna som inte hade några alls att spela för. Skön liten privatspelning lite mer i min smak som endast varade några låtar för sedan stängde stället, klockan började närma sig 02.00.
Nu började det verkligen bli dags att hitta ett ställe att dansa på, jag frågade bartendern om en rekommendation och vi tog den och gick västerut längs strandpromenaden: High Club var målet. Väl där så kom inte alla in tyvärr i vårt lilla svenska gäng, vår nyaste bekantskap Martin tilläts inte komma in iförd sina shorts. Löjligt! Så då var det bara att vända tillbaka till gamla stan. Klart att alla skulle in på samma ställe! Till sist träffade vi en tunisier vid namn Saif som tyckte vi skulle hänga på han och hans kompis till ett discohak, det gjorde vi. Äntligen kunde det börja dansas, så efterlängtat. Lite speciellt ställe var det men go musik, det LITE speciella var att en kille med en neonpimpad elfiol stod på en liten scen och spelade med i låtarna samtidigt som vi dansade, haha, bra idé ju!
Vi var lite stela och blyga nån låt innan vi släppte loss och verkligen tog över dansgolvet, vi dansade nonstop till stängning vid klockan 04.00. Det blev bra till slut men det blev lite väl sent. Och lite otäckt. Saif vår tunisiske vän betedde sig lite märkligt, han var grymt imponerad av våra svenska skills och pekade och gav tummen upp när vi dansade flera ggr. I slutet applåderade han t o m våra rörelser och innan vi drog kom han fram till mig och frågade om jag ville ha hans nummer och om vi kunde ses igen. Vår gode vän Saif var enligt Linn helt klart inte intresserad av det motsatta könet utan istället lite småintresserad av den blonda, svenska, mannen i det svenska gänget alltså mig! Wow, så speciellt, det var nog första gången jag blev uppraggad av en kille. Får se om vi går till det stället igen!
Andra händelser i veckan är att jag har gjort mina första arbetspass hos Barbara i Haut-de-Cagnes och äntligen tjänat lite pengar igen, välbehövligt. Linn har fått en ny lärare som hon tyckte var ännu bättre än den första så det var ju positivt.
En eftermiddag tog vi bussen till Menton, denna franska, lilla, mysiga stad som är sista utpost innan Italien tar vid. Vi spenderade några timmar där, spatserade genom gamla stan, besökte hamnen och fikade gott med den enligt mig bästa fikan hittills. Jag ville ha en sandwich au jambon et fromage men de var slut så då fick jag ta en lite mer påkostad macka men det gjorde ingenting, oj så god den var. Den innehöll lufttorkad skinka, chevreost, tomat, god senap inklämt i en fantastisk ciabatta. Mmmm delicious! En fin kopp franskt kaffe till det var inte fel. Linn tog en glass som även den fick ett väldigt gott betyg. Det var i denna lilla stad som Marcus " big Mac, lovsångsprinsen, baloo" Eriksson drog hem storkovan på stadens casino för något år sedan för övrigt. De är även kända för sina citronträd som fyller de flesta vägkanterna i staden, exotiskt faktiskt! Bättre än Umeås försök med björkar. Tyvärr glömdes kameran hemma denna dag. Balte!
Annars så väntar vi på besök från delar av familjen Rogö, Nils-Evert och Anette är det som ska förgylla en vecka hos oss i Nice, de anländer imorrn bitti till Nice. Jag tyckte vi skulle ut och se om lite i regionen nu när de var här så ikväll ska jag hämta en hyrbil (Fiat Panda) som vi i helgen ska ha som fortskaffningsmedel när vi utforskar delar av Provence och cote d´azur. Vi planerar att besöka europas grand canyon, lite fina bergsbyar samt försöka hitta någon lämplig alpin skidanläggning att besöka senare i vinter! Riktigt gutt ska det bli. De har även med sig en del förnödenheter som vi har saknat/glömt ta med under vår första tid så det blir extra fint att de kommer p g a det!
Det blir nog en bra vecka förhoppningsvis. Nu måste jag koka lite ris till korvstoganoffen så att min älskade Linn får något i magen när hon kommer hem från skolan!
Bonne aprés midi!
/Marcus
