Language Plus
VARNING! Det här inlägget innehåller en stor mängd informativ text som kan uppfattas som långtråkig av vissa . Personer som är tex. mamma, pappa, mormor/morfar/farmor osv. rekommenderas dock att läsa då det kan vara av ett visst intresse.
Min skola heter alltså Language Plus och ligger ungefär ett kvarter bort från vår lägenhet. Skolan är privat och liten, just nu är det väl ca. 20-30 elever totalt i de olika klasserna. I min klass är vi just nu fem stycken. Det är jag, två australienska tjejer, en grekiska och en moldaviska. Det känns väldigt lyxigt att ha fått möjligheten att gå i en sådan liten klass där man får utrymme till att prata, fråga och även berätta mycket om sig själv och Sveriges kultur och egenheter (lite självterapeftiskt sådär). Roligt är också att få kontakter i flera olika länder. Klassrummet och skolans lokaler är väl inte de roligaste, då tankarna närmast går till någon slags anstalt, men det känns ju inte som det viktigaste för tillfället. Just nu umgås jag mest med Amy, en härlig tjej från Australien som jobbar på ett Hostel här i Nice. Amy beslöt sig, efter några månaders resa på egen hand genom Europa, att hon älskade Frankrike och bestämde sig därför för att slå sig ned här ett tag. Det bästa är att hon ska plugga lika länge som mig och att vi därför kan hålla ihop!
Hur går det då med det franska språket efter en bit mer än två månader? Jo, självförtroendet sjunker som en sten ena dagen bara för att hitta en ny strimma hopp dagen efter. Jag tycker att franska är ett krångligt språk, det vore enklare om man pratade som man skrev, men det gör man i huvudsak verkligen inte. Just nu väntar jag på det berömda "klicket" som det sägs ska komma och försöker omge mig med så många franska människor jag kan. Jag och Marcus försöker även att föra konversationer till vardags.
(på knagglig franska)
- Linn: Vad är klockan?
- Linn: Det är skönt ute.
Marcus: Ja
- Linn: Vad ska du göra idag?
Marcus: Jag ska jobba.
- Linn: Jag heter Linn, vad heter du?
Marcus: Jag heter Marcus.
- Linn: Vad gillar du?
Marcus: Jag gillar skogen och sport.
- Linn: Vad ska du göra imorgon?
Marcus: Jag ska städa.
FINI
Min lärare, Laurant, är i mitt tycke superfransk. Laurant är en medelålders ungkarl som älskar att prata politik, sport och kultur. Så fort han får chansen plockar han upp sin gitarr och vi sjunger tillsammans låtar av den gamle kontroversielle franske visräven Serge Gainsbourg. När jag frågar om jag kan ta en bild på Laurant till min blogg säger han "Javisst, jag måste bara springa och hämta gitarren först". Det bästa med Laurant är att han är så intressant att prata med att man verkligen bara måste lära sig franska så fort som möjligt, då hans engelska inte är på topp. Det mindre bra är de otaligt många dåliga vitsarna och en viss touch av fransk machokille som jag ibland finner är hårt att acceptera med min svenska jämställdhetssyn i bagaget.
Lektionen är tre timmar per dag och sedan brukar vi göra läxorna under någon timme efteråt. Det bästa (kanske inte ur studiesynpunkt) är att gå ned och sätta sig vid havet och läsa eller vid något av de otaliga caféerna. Amy och jag har hittat ett ställe (som dock inte är superfranskt då de faktiskt säger "Varsågod" och "Tack" till mig när jag beställer mitt kaffe nuförtiden) där de serverar det närmaste man kan komma det svenska kaffebrödet här; äppelkaka, muffins och brownie.
Sammanfattningsvis så trivs jag MYCKET bra i min lilla skola och jag tror och hoppas att det ska kunna ge en viss utdelning i form av en god grund i det franska språket när jag slutar.
Jag avslutar detta mastiga inlägg med några bilder som rimligen kan sammankopplas med texten:
Kommentarer
Postat av: jess
Haha, go du är som varnar innan, men det var absolut inget långtråkigt inlägg !
Härligt med era konversationer, haha. Tur att ni inte enbart konverserar på franska!
Postat av: Helmners House
Du är så fantastiskt kyyyyyyyyyyyyyyyl älskade Linn!
Vad har du på fötterna?
Postat av: Samuel
vilken hunk han är..!
Trackback
