averyniceblog

Förra helgen var det svenska kyrkans stora julmarknad på stillegården. Det innebär lotterier, försäljning av diverse julpynt och svensk julmat, möjlighet att äta jultallrik, korv med bröd, dricka glögg, barnen har ett luciatåg och till sist även liten restaurang där man äter ostron och gåslever samt dricker champagne! Alla ntäkter går sedan under de två dagarna till församlingens verksamhet på rivieran! Jag tror att det var cirka 2000 svenskar på besök under lördagen och söndagen sammanlagt. Vi var där på söndagen eftersom att jag var så ruggigt förkyld på lördagen, vi hade annars tänkt finnas där båda dagarna och även hjälpa till lite men det blev inte så mycket med det. Lördagen ägnades istället helhjärtat åt det svenska längdskidorlandslaget som vi följde via Eurosport från Gällivare! Grymt efterlängtade tvbilder för både Linn och mig. Från julmarknaden fick vi med oss ett gäng böcker, lite glögg i magen och en Gilles pepparkaksburk för 8 euro! Sjukt värt.

Annars bestod veckan mest i arbete för min del, första veckan hittills med jobb måndag-fredag. Dagarna börjar då vid 06.30 då klockan ringer, sen koka havregrynsgröt och käka frukost innan jag går till centralstationen och hoppar på tåget 07.39, framme i Grasse 08.50. Där hämtar min kollega Mamadou mig med sin bil och sen åker vi till olivgården. Väl där dricker vi en kopp kaffe ihop innan vi börjar att plocka oliver! De flesta dagarna slutar vid 17 då det blir mörkt, därefter tåget hem till Nice igen så att jag är hemma vid sjusnåret!

Denna vecka plockade vi måndag till torsdag medan vi på fredagen rensade alla oliver från småkvistar och större löv. Sen i fredags eftermiddag åkte vi med alla oliver till olivpresseriet/olivkvarnen för att pressa den första oljan. Vid invägningen visade det sig att vi första veckan plockat 399 kg så det är vi nöjda med. Får se om vi får ihop lika mycket i veckan som kommer då vi förhoppningsvis avslutar skörden! Här kommer ett gäng bilder från veckans arbete!

Fredagen blev en riktig fredagsmysfredag, dels på grund av två trötta människor, dels på grund av att det var en dag att fira. Vi hade 70-månadersjubileum! Wow så länge. Det firades med vår nya specialrätt: kycklingpytt innehållande kycklingfile, potatis, paprika, rödlök, morötter och till det en kall vitlökssås på cream fraiche! Mmmm.

Sedan så var det ju säsongspremiär för På spåret, det innebar extra go fredagkväll. Men måste ju säga att det var bättre på den tiden då Oldsberg/Hellberg skötte programmet! Framförallt mycket klurigare.

Igår under lördagen var det självklart längdskidor som gällde under förmiddagen, sedan tog jag mig till sportbaren för att äntligen se mitt kära Arsenal vinna med 4-2 på bortaplan mot Aston Villa. Där mötte Samuel upp och vi kollade färdigt matchen innan vi lekte lite med bilbanan de har där, riktigt kul och barnsligt.

När vi lekt klart så gick vi och inhandlade ingredienser till middag, Samuel bjöd mig och Linn på lax och potatis vilket kändes lite lyxigt. Tack samuel! Efter denna utsökta middag begav vi oss till ishockeyhallen i Nice för att se Nice möta laget från Toulouse. Man kan ju helt klart säga att klassen på hockeyn var sådär, division 2 eller 3 klass i Sverige kanske. Men ändå riktigt kul, vi levde oss in i det tillsammans med de kanske 400 andra fansen. Efter att ha legat under med 2-0 inför sista perioden började Nice anförda av deras svenskkedja: Skoglund, Alner, Gyllberg, Carlsson och Ottosson att hämta in och när tredje perioden och förlängningen var färdigspelad stod det 3-3 och straffar följde. Tillsammans med den svenske målvakten Jimmy och två straffmål av Gyllberg och Alner så vinner Nice matchen och jublet håller på att lyfta taket i den lilla hallen. Vilken kväll!

När vi stod nere vid sargen efter matchen så hörde några av spelarna att vi var svenskar så två av dem kom och snackade lite med oss efteråt. De trivdes rätt bra med att vara hockeyproffs i franska andraligan samtidigt som de studerade franska, sjukt gutt liv!

Här kommer lite skägghistoria.

Nu i eftermiddag ska vi på adventsgudstjänst i Nice då svenska kyrkan idag förlagt gudstjänsten här och inte i Haut-de-Cagnes, skönt för oss. Vi ska nog hjälpa Linnea och My lite med glöggfikat efteråt. Nu längdskidor igen!

På återhörande!

/Marcus

Nu var det ett tag sen Mackan Rogö skrev här på bloggen. Så här kommer en lite uppdatering sen senast!

När jag kommer hem från jobbet är Linn ej närvarande i vårt lilla hem. Hittar henne inte läsandes en bok med hörlurar på huvudet i sängen, hennes plånbok är hemma (därmed ingen shoppingtur), alla skor hon använder är kvar, jackorna hänger hemma allihop, blir lite orolig innan jag upptäcker att Linns gymnastikskor är borta, Linn har gett sig ut för en träningsrunda!! På egen hand dessutom, jag blir så förvånad, imponerad, stolt och glad när jag ser henne komma hem igen med träningskläderna på. Känns riktigt gutt att hon äntligen börjar förstå vikten och nyttan av motion!

Förra veckan:

Pluggade lite på Grand Café de Lyon som ligger bredvid huvudgatan, när Linn var i skolan.

I torsdags var det röd dag här nere då fransmännen minns offren från andra världskriget och gläds åt att eländet tog slut. Linn var ledig från skolan och då passade vi på att ta en utflykt till den bildsköna byn Haut-de-Cagnes (det är här Svenska kyrkan ligger och där vi sjunger varje måndag) där vi strosade lite och hade kanelbullarna vid Stillegården som vårt slutmål. Det var en vacker dag som blev ännu vackrare med svenska kanelbullar och kaffe i trädgården tillsammans med Linnea, helt fantastiskt gott med kanelbullar!

I helgen missade vi höstens fest hos Wille i Stockholm, kändes sådär. Ännu värre blev det i och med att jag och Linn ringde och gratulerade karln en dag för tidigt på hans 25-årsdag. Balte!

Det blev ett förvånansvärt angenämt dopp i det svårtämjda Medelhavet i helgen, tyvärr var vågorna lite för stora för att Linn skulle följa med ner i det blå. Lätt 18 grader var det i alla fall!

I söndags kväll såg jag milanoderbyt på ett nytt ställe jag inte varit på tidigare. Där träffade jag en annan svensk kille vid namn Marcus som var himla trevlig, vi pratade om det mesta under kvällen och skiljdes inte åt förrän efter midnatt. Då hade vi hunnit diskutera mycket fotboll, hans jobb, pengar, löner, Sverige och dess välfärdssystem, hans fru och deras relation, Linn och min relation, välgörenhet och även hunnit besöka ytterligare en bar eftersom att första stället drog igång en förskräcklig karaoke. Spännande kväll i vilket fall som helst och alltid kul att träffa nytt folk även om de är av svensk härkomst!

Måndagar innebär för mig numera matutdelning med Samuel i Baptistkyrkan där han jobbar, ett gott gäng samlas först för att käka en lunch tillsammans innan vi startar utdelningen av mat till personer/familjer som inte har det så gott ställt. Vi delar ut basvaror som ris, pasta, bröd, mjölk, choklad (räknas nästan som basvara här nere) och smör med mera. Det är väldigt värdefullt att möta alla tacksamma människor som kommer, samtidigt som det är kul och nyttigt för mig att få hjälpa till med lite uppgifter tillsammans med de andra frivilliga volontärerna som alla pratar franska. I måndags tog jag även tillfället i akt att låna kyrkans kök för att baka en kaka till Luciakörens övning, senare på kvällen, Samuel hjälpte till att tillaga en utsökt amerikansk banankaka från Bockara Tonårs kokbok som gick hem hos flickorna i kören!

Nu blir det fotbollskväll här i hemmet. Landskampen mellan England-Frankrike väntar så nu måste jag fixa lite krubb!

hejdå!

/Marcus

Min skola heter alltså Language Plus och ligger ungefär ett kvarter bort från vår lägenhet. Skolan är privat och liten, just nu är det väl ca. 20-30 elever totalt i de olika klasserna. I min klass är vi just nu fem stycken. Det är jag, två australienska tjejer, en grekiska och en moldaviska. Det känns väldigt lyxigt att ha fått möjligheten att gå i en sådan liten klass där man får utrymme till att prata, fråga och även berätta mycket om sig själv och Sveriges kultur och egenheter (lite självterapeftiskt sådär). Roligt är också att få kontakter i flera olika länder. Klassrummet och skolans lokaler är väl inte de roligaste, då tankarna närmast går till någon slags anstalt, men det känns ju inte som det viktigaste för tillfället. Just nu umgås jag mest med Amy, en härlig tjej från Australien som jobbar på ett Hostel här i Nice. Amy beslöt sig, efter några månaders resa på egen hand genom Europa, att hon älskade Frankrike och bestämde sig därför för att slå sig ned här ett tag. Det bästa är att hon ska plugga lika länge som mig och att vi därför kan hålla ihop!

Hösten har medfört att Nicebukten även på vackra dagar som denna nedan är ganska tomt på liv och rörelse. Folk ligger inte längre som packade sillar på stranden, företagen som hyr ut vattenskotrar, fallskärmsglidning efter båt med mera har packat ihop för vintern och männen som gör allt de kan för att sälja hattar, solglasögon, öl, läsk och chips har övergått till att sälja andra prylar på andra ställen (de dyker bland annat upp ur intet när det börjar regna på stan och säljer paraplyn för ockerpriser).

Nu är det de litteraturintresserade (båda två läser sin sjätte bok nu), asiater på semester som tar foton i alla möjliga vinklar och en och annan barnfamilj som intagit stranden. Inte alls lika många som badar nu men det finns fortfarande många som tar sig en simtur i det 17-gradiga vattnet! Vi ska snart ta vårt novemberdopp. Nästa dag med fint väder!

Vi har nu lärt känna en ung svensk man vid namn Samuel som jobbar i Nice som volontär via stepout. Vi hängde på honom till stranden i lördags för att sola, läsa, snacka och kasta sten. Himla gutt!

Denna helg så hade staden finbesök. Nicolas Sarkozy var här tillsammans med Kinas premiärminister/utrikesminister, kommer inte ihåg vilken titel kinesen hade tyvärr. Detta innebar lite extra säkerhetspådrag, motdemonstrationer från folk som inte gillar Sarkozy och/eller Kina och mycket poliser i omlopp. De skönaste polisfordonet här i Nice är inte piketbussarna, det är poliserna som använder Segways. Här är två poliser på väg bort mot Hotel Negresco (se kupolen), där de viktiga männen bodde.

Helt klart trevlig upplevelse trots att jag fortfarande inte har fått ta mig an de små oliverna. I lördags blev det lite allmänt trädgårdsarbete på gården, om någon vecka startar olivskörden och då jag ska hjälpa till att plocka ner oliver från gårdens 300 olivträd. Gården ligger utanför Grasse som är staden man ser på andra sidan dalen på bilden. Grasse är omnämnt sedan tidigare i bloggen då mor och far var här och vi besökte Grasse parfymmuseum. Staden ligger en timmes tågresa nordväst om Nice och på min väg dit så fick jag se den första soluppgången över Medelhavet sen vi anlände, det var grannt! Inte så bra bild dock, gör inte riktigt upplevelsen rättvis.

Det var på lördagkvällen som himlen sedan öppnade sig och sedan stängde den inte till förrän i natt. Många millimillimeter blev det, det talades om att det skulle komma 150 mm, vet dock ej hur mycket det blev.

I söndags åkte vi till Haut-de-Cagnes för att lyssna på en ungdomskör från Sverige som tagit sig dit för att medverka på gudstjänsten. De var duktiga och vi kände oss också väldigt duktiga att vi hade trotsat spöregnet och gått upp tidigt, åkt buss i 40 minuter och frusit i den ej uppvärmda gamla stenkyrkan under söndagsförmiddagen. Efteråt var det som vanligt mingel med eftersits i Stillegården (församlingshemmet) med finfint fika som var framdukat av Linnea och My. Bilden ovan är tagen utanför entren till Stillegården, det var så att man fick vada in nästan (det ser lite ut som liemannen under paraplyet men det är bara lilla, söta Linn)!

När alla hade gått gjorde Linnea och My en god middag som vi fick vara med att dela på och som vi intog tillsammans i biblioteket vid det stora långbordet med kandelabrar brinnande bredvid oss, det var väldigt mysigt när ösregnet smattrade utanför.

Gårdagen ägnades åt studier, denna gång tillsammans eftersom att det igår var helgdag här och skolan därmed stängd. Efter studierna var vi så hurtiga att vi återigen gav oss ut i regnet, denna gång för en joggingrunda av det blötare slaget. Inte så kul men ändå sådant som stärker och härdar och som efteråt ger en härlig självkänsla!

Idag var Linn och jag och kollade lite på olika digitalkameror på det stora varuhuset FNAC, de har allt från böcker, skivor, filmer, elektronikprylar och det fina caféet vi pluggar på med utsikt över Notre Dame. Vi har bestämt oss för att investera i en modell från Casio som ska inhandlas i morgon. Det blir gutt att slippa ta kort med mobilen! Det var där jag även tog bilden på pockettoppen i Frankrike där man kan se att Henning Mankell ligger på andra plats med sin bok som verkar handla om en orolig man och självklart med Wallander i huvudrollen. Man gläds ju åt svenska framgångar i utlandet och här har vi märkt att Mankell verkar väldigt stor med flera stora reklamskyltar på centralstationen och att väldigt många läser Stieg Larsson - triologin. Kul ju!

Ikväll har Linn sett på ett nytt avsnitt med Gossip Girls medan jag tog min kvällsvard och slog mig ner vid köksbordet för att se Benfica-Lyon i kvällens CL-omgång på teven. Sjukt go match med sju mål, Benfica hade lekstuga de första 75 minuterna och gjorde 4-0 innan de bytte några spelare och tillät Lyon få göra ett par tröstmål (läs bjuda). Riktigt kul match i vilket fall som helst och Benfica måste man ju höja ett varningens finger för och framförallt vänsterbacken Coentrao (2 mål) och innermittfältaren Carlos Martins (fyra assist!), grymma båda två.

Nu läggdags. Godnatt!

/Marcus